Under flera års bollande med olika projekt i olika genrer och uppträdanden på skolor, bibliotek och bokmässor har jag utvecklat teorier och strategier för mitt yrke. För balansen mellan att vara påhittig, vild och fri med nya idéer bubblandes, och att faktiskt få saker gjorda och förda i mål. Och balansen mellan att låta allt – stort och smått, bra och dåligt – välla fram och tokjobba när det behövs, och att vila, återhämta sig och samla material till det jag kallar komposten.
Komposten är basen för allt. Den är allt det jag är och står för, sånt jag samlar på mig och inspireras av, men också allt jag misslyckas med. Varje misslyckande kan lära mig något, och med tiden gro till något nytt. Om man glömt att vattna en planta – eller överbevattnat den – så den dött, slänger man den i komposten. Där möts döda växter, bananskal och fiskrester och förvandlas till myllrande varm och näringsrik jord till nya odlingar. Precis detsamma gäller min tankekompost. Ner med alla gamla idéer och låt vila, så gror nya idéer av sig själv med tiden. Och ju mer man tror på att det fungerar, desto mer skapartillit får man. Tillit till att det gror när det är dags.
Kreativitetsfysik handlar om att distribuera sin energi i ett kreativt yrke eller i livet överlag. Ett slags påhittighetens filosofi. Inget är så roligt som att hitta på saker! Vare sig det handlar om att ordna en temafest, planera skolans vårjippo, rita en bild, inreda ett utedass eller skriva en roman. Eller skapa en blogg om kreativitetsfysik.
Jag har samlat upp en del blogginlägg från min gamla webbsida (den jag kallade Kontrabluff) och publicerat dom här. Jag tycker det är skoj att se att det första blogginlägget 2012 handlade om någon som hette Nelson Tigertass – som jag ännu inte visste om det var frågan om en pojke eller tiger – och som nu i vår blivit bok, sju år senare. I sju år hade jag de här låtsaskompisarna och staden de levde i, men det tog väldigt länge innan jag visste vad själva mysteriet skulle handla om. Det räcker ju inte för en bok att ha en huvudperson, en stad, en tigerkompis, och ett vagt hot om skurkaktighet. Man behöver en story. En plot. Något som HÄNDER. Men det var bara bra att det tog tid. Jag har gjort andra böcker under tiden. Och ändå hände något hela tiden. Miljön blev allt mer verklig och karaktärerna fick kött på benen. Mysteriet kom till sist.
Välkommen till kreativitetsfysikens värld! Jag skriver om mina snåriga vägar till böcker och teaterpjäser, och planerar lägga till fler hemläxor för lärare och alla som är intresserade av barnböcker, illustration och påhittighet. Kommentera gärna om du har egna funderingar!
