När jag var yngre brukade jag ofta närma mig en berättelse med frågan VAD SKA HÄNDA? Dvs jag började från ett fågelperspektiv. Numera går jag nära. Jag börjar alltid med en karaktär och frågan VEM? Vem är det jag berättar om? Hur ser karaktären ut? Vad heter den? Och (viktigt!) vad är karaktärens problem? Är det nåt den letar efter? Saknar? Vart är figuren på väg?
På bilden ovan syns den allra första Nelson, på den tiden då jag ännu inte visste mer om honom än att han är ett ensamt barn som, iklädd pyjamas, försöker ta sig hem i stor och märklig stad. Det tog ungefär sju år innan han blev till romanen Nelson Tigertass (Förlaget M, 2019), men innan han blev bok höll han mig sällskap. Som en låtsaskompis jag besökte då och då. För att se hur det går för honom!
1. Hitta på en varelse av något slag. En låtsaskompis. Det kan vara precis vad som helst; en jämnårig vän, en magisk vante eller ett djur, till exempel. Lär känna din karaktär. Rita och gör anteckningar om egenskaper och sånt du tycker är viktigt.
2. När ni bekantat er tillräckligt, skicka ut din nya vän på äventyr. Skriv en liten berättelse om hur det går till när karaktären måste ut och leta efter något som är mycket viktigt.
Här syns två gromtar ur den lilla julboken God jul, önskar Gromten. Gromtarna levde jag med i många år innan de fann sin väg in i sin bok (Förlaget M, 2019). Jag vet vad de tycker om och jag vet precis hur det känns att krafsa en gromte på ryggen.
Lycka till!
(Själv hänger jag vintern 2020 med hunden Fidel och alla skrapkartongerna, men också med Rut som jag upptäckte en höstdag för några år sen. Rut som har hittat ett rönnbär ...)
