Det är snart två år sedan jag fick ett samtal från en teaterdirektör. Teaterdirektören sa att han läst min bok, En sann historia, och nu ville han veta ifall jag kunde tänka mig att skriva en pjäs för hans teater. ”Naturligtvis!” ropade jag genast. Men sen slog det mig. Hur gör man?!
Teaterchefen svarade att det grejar du. Vi hjälper dig. Och så skrev jag. För varje gång jag skrivit något tyckte jag att det blev rätt bra. Och varje gång sa teaterchefen att det är helt okej, men skriv om. Så jag skrev om. Tyckte igen att det var bra. Och fick skriva om. Igen. Det märkliga är att jag hade roligt hela vägen. För jag har sällan lärt mig så mycket av ett projekt.
Nu är det dags för andra att ta över. Dockmakaren gör dockan. Regissör och skådespelare repeterar. Rekvisita, marknadsföring och försäljning. Och i september är det premiär. För min allra första pjäs:
Dagispjäsen PUSSAS PÅ RIKTIGT. Om Lukas som är krasslig och har tråkigt och om Herr Kanin som dyker upp och berättar varför det INTE är tråkigt. Omåttligt stolt manusförfattare önskar Teater Taimine LYCKA TILL!
Här dockteaterdirektören i En sann historia. Som i boken presenterar en pjäs som föreställer Sagan om prinsessan Bulleribång, min allra första bok (med Hannele Mikaela Taivassalo, 2006).
Det ena leder till det andra, som leder till det tredje. Väldigt mycket rörlighet där.
